fredag 8 april 2011

Farväl köttindustri – försvarstalet

Ida-Lovisa Rudolfsson ingick tillsammans med Fredric Carlsson-Andersson och Pelle Strindlund i djurrättsgruppen Farväl köttindustri, som den 5 augusti 2001 oskadliggjorde slakteriutrustning för en kvarts miljon på Skövde slakteri. Denna slutplädering läste Ida-Lovisa Rudolfsson upp under rättegången i Skövde tingsrätt i februari 2002.

Slutplädering i Skövde tingsrätt:


I och med att du köper ett paket köttfärs i din lokala Konsumbutik betalar du för att grisar misshandlas med sparkar och slag i trånga och smutsiga inhägnader, att kalvar står och väntar på döden i fler timmar i utrymmen där det inte finns plats att lägga sig ned, du betalar för att dräktiga kossor ska sprättas upp medan kalvarna fortfarande lever i deras magar.
     Den 5 augusti förra året gick vi in på Skövde slakteri, vi bröt av eggen på knivar och sågar och gjorde maskiner obrukbara. Redskap som på löpande band skulle användas till att ta livet av individer som önskar att leva.
     Vi oskadliggjorde denna utrustning för djurens skull och för att visa att det djurplågeri som förekommer inne på de svenska slakterierna inte borde ha någon legal plats i vårt demokratiska samhälle. Vi ville visa att det inte räcker med fina ord på papper om djurskyddslagar och individens rätt, utan att det krävs att maskinerna konkret monteras ned. Vi ville väcka ifrågasättandet, eftertanken och medvetandet hos alla de som var dag väljer att passivt titta på eller sponsra köttindustrin med pengar och bidra till att djurplågeriet fortsätter.
     Göran Persson uttalade sig om vår aktion, han sa att han kunde förstå oss men att våra metoder var fel. Jag frågar mig då: vilka metoder som egentligen är rätt? Att veta vad som pågår men att inte göra något åt det, är det en bra metod?
     En sådan passivitet borde istället vara straffbar.
     Idag vet alla. Göran Persson vet, konsumenterna vet. I och med TV-bilder, tidningsartiklar och radioprogram har sanningen om förhållandena i de svenska slakterierna tagit klivet rakt in i Sveriges vardagsrum. Jag frågar mig: hur länge ska vi titta på? Hur länge ska vi låta djurplågeriet fortgå? Sverige skryter med sina, djurskyddslagar, världens bästa heter det. Men vad hjälper det om lagarna inte följs.
     I stället verkar det gå åt andra hållet. Samtidigt som insynen blir allt mindre och det krävs smygfilmning för att vi ska se vad som förekommer, lägger ett av Sveriges största slakterier ner djuromsorgsgruppen och veterinärer som vågar anmäla missförhållandena blir utmobbade eller avskedade.
     Är det då rätt metoder de folkvalda använder sig av?
     Det krävs mycket mer än vackra ord och lagar på papper, lagar som ändå inte följs, och det krävs att det sker nu. För varje dag vi väntar, står still och tittar på drabbas tiotusentals djur. Det handlar om kännande individer, det handlar om liv. Det krävs att slakterierna, den storskaliga djurindustrin monteras ned.
     Vi i ”Farväl köttindustri” började symboliskt denna nedmontering den 5 augusti. Ni anser att vi begick ett brott. Jag menar att vi tog det ansvar som djurindustrin, politikerna och medborgarna vägrar ta. Vi bröt mot äganderätten och är åtalade skadegörelse. Men är inte den skadegörelse som sker på djuren mycket värre? Är inte respekten för liv betydligt viktigare än materia och pengar? Borde det inte vara Skövde slakteris VD och alla andra som tjänar pengar på att djur misshandlas och dödas under groteska förhållanden som begår ett brott? Borde det inte vara alla de som vet hur djurens misshandlas men ändå väljer att blunda för det, eller än värre fortsätter sponsra det, som begår ett brott? Borde det inte vara ett brott att som demokratisk medborgare inte se längre än till sina ingrodda vanor och tillfredsställandet av smaklökarna?
     I stället för att här idag straffa oss borde vi bli frikända och ni se vår aktion som en början.
     En början som bör följas av eftertanke, i ett samhälle där man tar ansvar för alla individers bästa, i ett samhälle där djurindustrin inte tillåts att existera.


Källa: ”En dag ska alla djur leva i frihet – Civil olydnad för djuren”, Johan Jaatinen (redaktör). Yelah förlag, 2004.

Räddningstjänstens sjätte aktion gick under namnet Farväl köttindustri. Farväl köttindustri kan du läsa mer om på denna sida: http://www.raddningstjansten.org/byebyemeat/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar