måndag 18 juli 2016

Djurens Förintelse: Bok Om Människors Behandling Av Djuren

Hur långt kan vi djurrättsaktivister dra jämförelse mellan djur och människor och hur länge är det konstruktivt för att folk fortfarande ska lyssna? Detta är några av de saker jag tänker på när jag läser om boken Djurens Förintelse som kommer ut senare i år.

När det gäller Förintelsen i Europa på 1930- och 40-talet, då människor dödades av människor, är det givetvis fortfarande omdiskuterat att använda sig av den i jämförelser och liknelser. Jag har för mig att just jämförelse mellan dåtidens Förintelse och situationen för djuren till och med har förbjudits i delar av Europa. Jag tror det var Tyskland som förbjöd detta men kommentera gärna om jag har fel.

Samtidigt tar det tid för att "sanningar" ska erkännas som just "sanningar".

Tills den dagen kommer då människor behandlar de ickemänskliga djuren väl kan chocktitlar som denna bok behövas och anses ytterst viktiga.

Det finns mycket kvar för oss människor att lära däribland om de ickemänskliga djuren. Ju mer vi lär oss så tror jag att vi kommer komma fram till att vi är väldigt lika när det gäller känsloliv och en hel del annat. 

Författaren Pelle Strindlund och den kända journalisten Henrik Wig har tillsammans skrivit Djurens Förintelse. Pelle Strindlund har tidigare skrivit bland annat Jordens Herrar och Henrik Wig har tidigare varit redaktör på Tidningen Djurens Rätt.

Så här står det, bland annat, på Adlibris sida om Djurens Förintelse:


Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". 

Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? 

I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande bandprincipen.

Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. 

Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd.

UR BOKEN: "De är avsedda för oss, de ska vara till nytta för oss, de är en resurs för oss - detta var kärnan i nazismens härskarmentalitet. Det kan vara svårt att förstå hur människor kunde fås att tro på en sådan idé. Men vi tror på något mycket likartat. Skillnaden är rollbesättningen. Härskarna är inte tyskar, utan människor. Slavarna är inte judar, utan djur. Lika självklar som härskarmentaliteten var i Hitlers Tyskland, lika självklar är den hos oss.


Djurförtrycket är inte till alla delar identiskt med den nazism som vi känner till från 30- och 40-talets Tyskland. Men de ideologiska hörnstenarna är desamma. Därför kan vi tala om djurförtrycket som ett uttryck för samma generella nazism som rådde under Adolf Hitler."

Djurens Förintelse kommer ut den 15:e september i år. Du kan hitta den bland annat på Adlibris, Bokus och Cdon.

Ps. Om du vill veta hur det var att genomleva nazisternas människoutrotning kan jag tipsa om ett inlägg om och med den judiske djurrättsaktivisten Alex Hershaft som du finner på denna länk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar